Vårsäsongens succéman Ante Rebić berättade i veckan i en intervju med Sportweek om hur han alltid trott på sig själv och velat bevisa för fansen hur bra han är efter att ha hamnat i skymundan under första halvan av säsongen. I en intervju med La Gazzetta dello Sport talade kroaten vidare om känslorna av att bli underskattad.
– Jag gillar inte när domaren dömer fel. På planen kanske det ser ut som att jag blir nervös eller arg, men inombords är jag alltid lugn. En styrka att vara lugn i dessa lägen? Jag skulle kalla det ett medvetet val. Jag vet mina styrkor och svagheter. Min styrka, snabbhet och att jag använder båda fötterna är mina styrkor, men min den viktigaste styrkan jag har är mitt huvud. Jag gillar inte när någon underskattar mig, som ni såg mot Juventus.
– När jag senast var underskattad? För två år sedan inför den tyska cup-finalen där vi mötte Bayern München, tränade vi på Olympiastadion kvällen innan matchen skulle spelas. Bayern tränade före oss och när vi emellanåt träffade deras spelare så hörde jag Thiago prata skit om oss till min lagkamrat Boateng (vår tidigare spelare Kevin-Prince). Han sa: “gräsmattan är perfekt och ni kommer inte ens nudda bollen imorgon”.
– Då tänkte jag ‘vi kanske inte vinner imorgon, men dig kommer jag att döda’. Vi vann senare den matchen med 3-1 och jag gjorde två mål.
– Jag minns inte så mycket av Boban eller Savicevic. Jag var för ung. Det Milan jag minns bäst är det med Ronaldinho, Beckham, Shevchenko och så klart Maldini och Nesta.
– Vad jag gör på fritiden? Ibland tar jag min fyrhjuling och åker upp för bergen runt min hemstad Imotski. Vi brukar ta med mat och gå promenader in i skogen där det inte finns någon mottagning för mobilerna. Om någon dör så kommer personen aldrig att hittas där (skrattande).
– Utåt sett kanske jag uppfattas som tråkig, men jag säger som Mario Mandzukic en gång sa till mig: “i dina ögon kanske jag uppfattas som tråkig, men i mina ögon uppfattas jag som rolig”. Jag gör saker jag tycker om och inte något annat.
– Vad som fick mig att börja spela fotboll? Min vän Ivan fick mig att börja spela när jag var 6-7 år gammal. Många tror att jag inte gillade skolan, men det stämmer inte.
Rebic flyttade utomlands och anlände redan som 19-åring till Fiorentina.
– Om det var för tidigt att flytta i den åldern? De första åren som proffs i Split gjorde jag fem och tio mål. Jag ville satsa på en högre nivå, men jag kanske inte var redo för just Italien. Jag kunde inte italienska och Montella kunde inte engelska. Själva spelet var inge problem, det var snarare att jag sågs som fjärdevalet bland anfallarna. Jag fick aldrig chansen så då lämnade jag för Leipzig.
– Om min relation till Rangnick? Det var han som värvade mig till Leipzig. Efter ett lyckat VM i Brasilien 2014, så ringde han min agent och sa att han ville ha mig. Jag fick då välja mellan Leipzig eller Salzburg och jag valde det förstnämnda. Jag såg större potential i det projektet. Jag fick dock inte så mycket speltid där heller eftersom Zorninger (dåvarande tränaren), ville satsa på de spelare han redan hade sedan tidigare.
Luka Jovic (Real Madrid) har sedan en tid tillbaka ryktats till Milan. Jovic bildade tidigare anfallspar med Rebic i Frankfurt.
– Jag har inte så mycket att säga då han inte är här, men det är inte av en slump att han värvades till Real Madrid. Det är en bra spelare och vi är bra vänner. Han har haft en tyngre period med en del skador och den bild som folk fått om honom nu stämmer inte. Han måste bara börja fokusera på fotbollen igen för han är stark.
– Min favoritroll på planen? Jag gillar att spela med någon som Ibra som kan falla tillbaka och ge utrymme för någon som mig som då springer djupt i ytorna. Jovic hade samma roll som Ibra har idag.
– Vi har spelat mycket bättre de senaste månaderna eftersom vi lärt känna varandra mer i laget. Idag vet jag till exempel hur Castillejo rör sig och vart ger mig bollen. Det behövdes också lite ledarskap i omklädningsrummet och det har vi fått med Ibra, Kjaer och Begovic.
På frågan om sin framtid i Milan var svaret tydligt.
– Det finns ingen tvekan, jag vill stanna kvar i Milan. Det har jag redan sagt förut.