1. Vändningen i Lecce
För er som inte kommer ihåg: Första halvlek var SKIT! Vi låg under med 3-0 mot ett Lecce som då inte vunnit en enda match på hemmaplan, 3-0! Lecces 2-0 mål gjordes av den förra Milanspelaren Massimo Oddo på straff, och som han firade efter målet!
I halvtid gjordes det några byten, ut gick Robinho och in kom Kevin-Prince Boateng, som skulle bli matchens lirare. Direkt när han kom in spreds energi och hopp om i alla fall en poäng. Han hade direkt ett skott som tog i ribban. I den 49;e minuten slog Aquilani ett inlägg från höger som Boateng tryckte in i krysset med en vänster yttersida, sjukt snyggt! 3-2 bombad han upp i det andra krysset, med den andra foten och 3-3 gjorde han i den 63;e minuten! Sedan kom också 3-4 via en nick av Mario Yepes!
Här har ni höjdpunkterna.
2. Pato springer genom världens bästa lag
Den första matchen i gruppspelet i CL och vi ställdes mot tuffaste motståndet man kan få, Barcelona på Camp Nou. Mycket snack handlade om Ibrahimovic som hade skadat sig, Milan utan Ibra= chanslösa enligt media. Milan tog avsparken och direkt började man darra. Abbiati skjöt upp bollen i luften, Nocerino vann en närkamp, passade Pato som helt plötsligt exploderade i en sanslös fart, hejdå Busquets! 24 sekunder hade gått och det stod 0-1 till Milan, VEM HADE TROTT DET?! Jag minns att jag kollade på en kass spansk stream, bilden frös och jag hörde en helt chockad röst säga “Gol.. gol de Pato..”. Sedan kom bilden tillbaka och Milanspelarna stod och firade. Jag trodde knappt mina ögon..
Matchen slutade 2-2.
3. Vändningen i Udine.
Ännu en vändning. Sätt in er i en tuff period. En poäng på de två senaste matcherna, förlust borta mot Lazio med 2-0 och 0-0 hemma mot Napoli. Vi fans (och säkert en hel del spelare) var besvikna att vi inte fått någon Tevez, vi fick nöja oss med Maxi Lopez istället. Maxi Lopez som för det mesta höll till på Catanias bänk. Dessutom var Ibra avstängd i tre matcher efter ha slagit Napolis Aronica. Scudetto chanserna gled längre och längre bort. Vi hade otroligt många spelare borta och jag minns att jag tänkte innan matchen “Hur f*n ska detta gå?”. Matchen började och det kändes ännu värre, vi fick inte till något spel alls och Udinese verkade vara taggat. Det blev inte lättare när Di Natale skjöt 1-0 i den 19;e minuten. Allt hopp var borta. Matchen fortsatte utan att vi skapade något. I ungefär 65;e minuten fick Lopez göra debut, ut gick Nocerino. I den 76;e minuten skjöt El Shaarawy ett distanskott som inte Handanovic kunde hålla och där stod Maxi Lopez (!) och dundrade in returen, 1-1! I 85;e minuten kontrade vi och Maxi Lopez spelade fram Il Faraoene till 1-2! På 20 minuter vändes ALLT!
Vändnigen! <–
4. Cassanos återkomst
Den 29;e oktober 2011 var Milan påväg hem från Rom efter att ha besegrat Roma med 2-3. Härlig seger men det var inte det man kommer ihåg. Påväg tillbaka svimmade Antonio Cassano och hade svårt att prata, han hade drabbats av en stroke. Först var man oroade om han ens skulle överleva, men det kom snabba besked om att det skulle han. Dock fanns det en mycket stor risk att han aldrig skulle kunna spela fotboll igen. Det var så “typiskt” för Cassano. Han hade nyss börjat växa upp, han hade bildat familj, spelade bättre än någonsin och han hade blivit kapten för det Italienska landslaget.
Några månader senare kom rapporter om att han kunde faktiskt bli spelklar redan i Januari, men så blev det inte. Ytterligare några månader senare fick man beskedet att han hade börjat träna så smått med laget! Hoppet om en comeback ökade för varje dag och till slut kom nyheten ut om att han var uttagen i truppen mot Fiorentina den 7;e April 2012. 83 minuter på klockan och ställningen var 1-1 då valde Allegri att göra bytet man väntat på så länge, Zambrotta klev av och in kom han, Antonio Cassano. Fem månader efter stroken var han tillbaka! Han agerade som om inget hänt, han dribblade lite, försökte slå avgörande passningar, gjorde gester mot domaren när han inte fick en straff, han var tillbaka.
5. Ibras hat-trick mot Palermo
Efter den tre matcher långa avstängningen var han tillbaka, Zlatan Ibrahimovic. Vi var i mycket bra form, 2-1 mot Udinese, 3-1 mot Cesena och 1-1 mot Juventus. Jag trodde att matchen borta mot Palermo skulle vara mycket svår, dessutom var jag inte helt säker på hur bra form Ibra var i, men det skulle jag snart få veta.. Matchen blåstes igång och Milan började anfalla direkt! Anfall efter anfall och Palermo hade knappt tid att andas. I den 21;a minuten spelade Robinho känsligt fram Zlatan som tryckte in bollen med vänster fot i krysset, och där började showen. Tio minuter senare gjorde han mål igen, skottfint med höger och en tåfis med vänster 0-2. Det kändes lite konstigt men fortfarande verkligt om man säger så.. Skulle vi äntligen kunna slå Palermo borta? Fem minuter senare fick han bollen igen av Emanuelson, han tittade up och lade in bollen i högra hörnet och Viviano i Palermo målet bara stod och tittade. DÅ kändes det helt overkligt och jag fick Boateng vibbar från Lecce.
Matchen slutade 0-4 efter att Thiago Silva nickat in ett mål.
Kommentarer är stängda.