Igår hölls den årliga Fotbollsgalan (dock under namnet Fotbollsåret, då det inte var möjligt att ha en gala under rådande pandemi) där bland annat Diamantbollen och Guldbollen delades ut till den bästa svenska dam- och herrspelaren. Sveriges bästa herrspelare blev Milans stjärnanfallare Zlatan Ibrahimovic, som därmed tog hem sin 12:e Guldboll, tio fler än någon annan spelare har mäktat med. Senare under kvällen publicerades det en intervju med 39-åringen på Sportbladet, som gjordes av journalisten Erik Niva. Där berättar han bland annat om varför det blev Milan efter sin sejour i USA med LA Galaxy, hur det som händer utanför planen påverkar spelarna och hur han fortfarande kan prestera på den absoluta toppnivån.
Lårskadan som Zlatan Ibrahimovic fick under matchen mot Napoli skulle enligt MilanNews hålla svensken borta från spel i två till tre veckor. Men 39-åringen kan vara borta från spel kortare tid än så, i alla fall enligt honom själv.
– Det är inget allvarligt. En till två veckor bara.
Den här säsongen har Ibrahimovic gjort fullständig succé i Milan och Serie A. Med sina tio fullträffar på endast sex ligamatcher ligger svensken i topp i Serie A:s skytteliga, två mål före Cristiano Ronaldo. Anledningen till att Zlatan match efter match, år efter år kan fortsätta prestera på den absoluta toppnivån, trots 39 års ålder, är flera saker, berättar han.
– Jag känner mig bra. Jag säger alltid att jag blir bättre och bättre och mer komplett för varje dag som går. För tio år sedan var jag en spelare, för fem år sedan var jag en annan spelare. Och jag tror att jag har intelligensen som gör så att jag anpassar min kropp efter det jag kan. Folk säger att jag inte springer mycket idag – men jag väljer mina löpningar nu så att jag kan hjälpa laget på bästa möjliga sätt.
– Sedan har jag en tränare (Stefano Pioli) som anpassar spelet efter det jag kan. Till exempel i försvarsspelet… Han sätter mig mot en mittback, och så har jag fokus på honom istället för att springa mellan dem. Så han sparar mig i försvarsspelet på det sättet, men i anfallsspelet är jag fri. Och när vi anfaller känner jag: “Ska jag ner och hämta boll som jag gjorde för tio år sedan, eller ska jag stanna uppe?”. Var hjälper jag laget mest? Idag är det genom att stanna uppe. Jag ska vara farlig sista tredjedelen. Det är det jag menar när jag säger att jag anpassat mitt spel efter det jag kan.
– Det jag upprepar hela tiden är att jag tränar väldigt hårt. Jag förbereder mig väldigt, väldigt bra. I mitt program är jag väldigt professionell. Jag lägger ner all tid jag kan för att hålla mig i form och vara fräsch. Det sitter mycket i huvudet. Och sen lägger jag väldigt hög press på mig själv. Väldigt. Mitt lag nu är ett av de yngsta lagen i Europa. Och jag sätter mig själv i situationen där jag vill bli jämförd med de som är i den åldern. Inte: “Han ska ha fördel för att han är 39, det är okej, han behöver inte göra det”. Allt det de gör – det gör jag. Om inte mer. Jag vill inte att det ska vara någon fördel bara för att jag är äldre, att jag är gammal. “Det är okej, han kan ta en genväg”. Tvärtom.
Innan Zlatan Ibrahimovic valde att återvända till Milan, var Bologna det lag som var närmast att värva svensken. Mycket av det berodde på hans relation till Bolognas tränare Sinisa Mihajlovic.
– Mihajlovic blev sjuk. Jag pratade med honom, och han sa: “Kom över till Bologna”. Jag sa: “Lyssna! För dig kommer jag gratis, inga problem. Jag kommer och hjälper dig”. Men situationen handlade om ifall jag skulle avsluta karriären eller inte – så jag sa till honom: “Jag ska vara ärlig… Det är inte Zlatan som han var för tio år sedan, det ni var vana att se. “Ibra” som han var i Milan, Inter, Juventus… Det är någon helt annan”.
Efter Milans pinsamma förlust borta mot Atalanta med 0-5 förra säsongen, berättar Zlatan Ibrahimovic att Milan började höra av sig.
– De förlorade äckligt, och då började de höra av sig. Så det var Bologna och Milan – och för att trigga mig själv, för att få ut maximalt adrenalin… Det handlar inte om kontrakt. Om jag slutar med fotboll idag så finns det ändå många liv som kommer att få mat på bordet. Allt handlar om: “Hur kan jag få ut det maximala adrenalinet?”. Varje dag när man vaknar klockan åtta – klockan sju – har man smärta i kroppen, men man ska ta sig till träningen och gå igenom allt det man gör för att känna sig fräsch. För att gå igenom det varje dag måste du få upp adrenalinet, du måste vara motiverad. Du måste ha mål som du vill ta dig till, som du vill lyckas med. I mitt fall handlar det inte om något kontrakt. Så jag sa bara till Mino: “Vem behöver mig mest?”. Han bara: “Milan! Det är bara du som kan göra Milan till det Milan var för många år sedan”. “Okej, ring Milan!”.
Sedan den 39-årige anfallarens tidigare period i Milan (mellan 2010-12) har det hänt mycket i klubben. Det har bytts ägare, värvats misslyckade spelare och bytts tränare alldeles för ofta. Den här gången fick tränaren stanna, Stefano Pioli fick istället ett nytt kontrakt fram till 2022. Men det var ändå en turbulent tid, då det ryktades om att den tyska sportchefen/tränaren Ralf Rangnick skulle ta över klubben och att filosofin skulle ändras.
– Jag försöker lägga mindre fokus på det som ligger utanför plan, mer på det som ska hända på plan. Och jag har sagt till de som jobbar ovanför mig i klubben: “Huvudvärken som ni har där – ta inte med den ut på planen, för då kan vi inte jobba i lugn och ro”. Och de första sex månaderna efter att jag kom – det var inte lätt att jobba då, med tanke på hur året skulle se ut, med tanke på vilka spelare och tränaren var… Jag visste inte om han (Stefano Pioli) skulle vara kvar som tränare, jag visste inte om jag själv skulle vara kvar. Klubben ville ändra filosofin och riktlinjerna – och då hade vi inte ens fått chansen att bygga om, att få till resultaten och jobba på det. Laget var utdömt innan det ens funnits en chans att göra det. Men så började vi – steg för steg – och idag är vi starka, säger Zlatan Ibrahimovic till Sportbladets Erik Niva.