Inför i år kunde vi känna att nu är det dags, vi ska tillbaka dit vi tillhör. Vi kände hur låten drog igång och vi skulle höja volymen rejält. Förväntningarna var högt ställda. Längtan var stor.
Den här fiolkroppen har varit med om mycket, den har spelat i snart 120 år och charmat miljontals människor. Historiskt sett är det den näst bästa fiolen i hela Europa. Under senare år har tillverkaren haft ekonomiska problem och därför har kvalitén på strängarna varit för dåliga och i ärlighetens namn inte varit värdiga att spela på.
Den som alltid fick skulden för besvikelsen var mannen med stråken. En efter en fick lämna. Fiolen började aldrig spela, inte ens i närheten. Inför i år gjorde man sig av med många av de gamla strängarna och den nya rika tillverkaren hade köpt bättre.
Mannen med stråken fick förtroendet och han fick även tid för att förbereda sig inför spelningen. Han fick alla de nya delar han bad om för att ställa in sin fiol, men när dagen kom så kunde han inte spela på den. Han provade med att starta på en ton, det gick inte. Han bytte ton, det fungerande ännu sämre. Fortfarande idag vet han inte vilken ton han ska starta på.
Champions League hymnen kommer aldrig igång. I år hade vi rätt att förvänta oss att låten börjar spela, men vi kanske inte heller var riktigt bereda på hur bra alla andra skulle spela på sin fiol. Många har börjat ropa på en annan violinist, men frågan är om det verkligen är lösningen. Det enda som talar för oss är tiden. Vi har gott om tid på oss att fortsätta öva. Övning ger färdighet som de säger.
När Champions League hymnen drog igång förut kände man ära, värme och vinnarkulturen som Milan stod för. Än så länge känns det fortfarande tomt när vi hör låten. Det känns tråkigt och sorgligt. Minnen dyker upp, men man vill helst förtränga dem. Vi har vandrat i den tomma öknen länge, vi känner till hur låten går till. Bäst av alla. Men vi bara fortsätter vandra mot låten utan att komma närmre, som i ett torrt land som försmäktar utan vatten. Den känns fortfarande så långt borta.
Vi är säkra på att den här fiolkroppen kommer att börja spela igen. Hela orkestern saknar oss. Frågan är bara hur länge till vi ska behöva vänta?
Skrivet av: Ninjas-Gabriel Shemoun
.