Fyra tilläggsminuter, en straff i den femte och ett avgörande i den sjunde. Någonstans är man inte ens förvånad, man visste att det kunde ske när man hejar på det gästande laget på Juventus Stadium. Om straffen var rätt eller fel kommer jag inte gå in på, inte heller om domaren lade till ytterligare tid efter José Sosas utvisning, men däremot är jag säker på att inget annat lag i Serie A hade fått den fördelen om det skett i motsatt straffområde på Juventus Stadium – inte Milan, inte heller Roma, Inter, Lazio eller Chievo. Inget annat lag, bara dem.
Den store Gigio
I en match som Milan inte ens dök upp till i första halvlek gjorde Juventus som de ville och tog välförtjänt ledningen. Med hjälp av individuell skicklighet från Gerard Deulofeu och Carlos Bacca lyckades Milan på ett mirakulöst sätt ta sig tillbaka in i matchen. Andra halvleken var en enda lång defensiv plåga och sett till lagprestationer skulle hemmalaget avgjort matchen långt innan den sjunde tilläggsminuten. Anledningen till varför de inte gjorde det heter Gianluigi Donnarumma. Målvakten som precis fyllt 18 år stod i vägen för allt och förtjänade att få med sig minst ett poäng hem.
När både ordinarie speltid och tilläggstid tagit slut stod Donnarumma för en makalös räddning, han hade räddat en poäng för sitt lag. Det trodde vi i alla fall. Sedan kommer den omdiskuterade straffen. Den store Gigio gick åt rätt håll men kunde inte rädda bollen från att gå i mål. Precis som vanligt fick Juventus med sig tre poäng på sin hemmaplan men det var inte de som vann – det gjorde Gianluigi Donnarumma.
“Det är inte möjligt, alltid de…”
Efter Raiolas utspel kring Donnarummas framtid tidigare i vintras har ryktena varit många om att ligans bästa målvakt ska fortsätta karriären hos den gamla damen som under gårdagskvällen stod för motståndet. Om det ens fanns en gnutta sanning i dessa rykten så dödades de igår kväll. En arg, besviken och uppgiven Donnarumma vände sig bort mot Juventus-supportrar, tog några steg fram och kysste Milan-märket ett antal gånger. Sedan stormade stjärnan ut från planen ner i katakomberna samtidigt som han utbrast “De är inte möjligt, alltid de…”.
Jag förstår Gigios frustration, har man stått för nio otroliga räddningar i matchen är det inte roligt att släppa in ett mål efter en minst sagt tveksam straff men det som gör både honom, mig, Galliani och dig arga är det faktum att det alltid är just de – de svartvitrandiga. Juventus är seriens utan tvekan bästa lag och de kommer att ta sin sjätte raka ligatitel. De behöver inte särbehandlas eller avgöra på tveksamma straffar när klockan står på 90+4+3, de hade vunnit ligan även utan sådana fördelar. Inte vill jag på något sätt ta något ifrån Juventus offensiva prestation igår, tvärtom är naturligtvis chansen mycket större att få straffar och farliga frisparkar om man faktiskt befinner sig i och runt offensivt straffområde men precis som Donnarumma säger är det alltid de som får dessa med sig.
Samma situation vid samma tidpunkt men i motsatt straffområde hade aldrig gett samma utfall som det gav igår kväll men ibland handlar inte en vinst alltid om tre poäng. Igår kväll vann Gianluigi Donnarumma (nästan) hela fotbolls-Italien med sina ord och han vann, återigen, alla Milanistis hjärtan med sina handlingar. Kärlek väger tyngre än felaktiga straffar, tre poäng och tabellplaceringar. Detta gäller för alla lag – Milan, Roma, Lazio och Chievo. Men inte för dem.
Midhat Kuduzovic