Derbyn är alltid speciella. Oavsett hur lagen har spelat innan så betyder det ingenting i ett klassiskt derby. Det kan vara skönspel, och det kan vara ett sömnpiller. Ingen vet på förhand hur det kommer att sluta, men följderna kan bli avgörande i efterhand. Inramningen på förhand var perfekt. Mancinis återkomst till Inter mot en meritlös Inzaghi, båda ikoner på sitt vis, skulle leda varsitt lag i en fullsatt arena som kokade.
Lagen startade som följande:
Milan (4-2-3-1): Diego Lopez; Rami, Zapata, Mexes, De Sciglio; Essien, Muntari; Bonaventura, Menez, El Shaarawy; Torres.
Inter (4-3-1-2): Handanovic; Nagatomo, Ranocchia, Juan Jesus, Dodò; Guarin, Kuzmanovic, Obi; Kovacic; Icardi, Palacio.
Matchen:
Matchens första riktigt heta läge kom efter 7 minuter. Muntari stod för en idiotpassning som Icardi tackade för genom att komma i friläge. Men mannen som petade Casillas i Real förra säsongen visade varför och Lopez utrusning räddade Milan för stunden. Lopez fick fortsätta vara på tå. Efter 11 minuter testade Guarin lyckan med ett långskott, men Lopez stod rätt och räddade bollen.
Inter började matchen klart bäst, men skulle ändå inte få någon utdelning i början, något som Milan fick istället. Efter ett bra uppbyggt anfall fick El Shaarawy bollen ute till vänster och slog ett inlägg. Bollen satt klockrent på Menez som elegant bredsidade bollen på volley in vid bortre stolpen. Snyggt! 1-0 till Milan efter 23 minuter! Efter målet så kom Inter av sig. Man skapade inte samma tryck och Milan var nöjda med att säkra bakåt och anfalla när tillfälle gavs. 1-0 stod sig halvleken ut.
Andra halvlek började som första slutade. Milan täppte till defensivt men vågade samtidigt hålla i bollen när man fick den. Inter jagade samtidigt en kvittering och försökte trycka på.
Man kom riktigt nära efter 54 minuter. Kuzmanovic skjöt från nära håll men lyckades inte få bollen förbi Diego Lopez. För några sekunder var det kaos i Milans straffområde när alla försökte komma först på bollen. Milanspelarna drog lyckligtvis längsta strået och kunde rensa avvärja faran.
Inter skulle dock kvittera. Efter att Zapata misslyckats med att rensa undan ett lågt inlägg hamnade bollen hos Obi. Mittfältaren fick till en bra träff och bollen letade sig in lågt vid Lopez vänstra stolpe. Kvitterat till 1-1 efter 61 minuter!
Milan fick chansen att åter ta ledningen senare i matchen. I minut 75 frispelade Bonaventura El Shaarawy i djupled med en ypperlig passning. El Shaarawy hade dock inte marginalerna på sin sida och skottet gick i ribban. Milan var på gång nu. Inbytte Honda tog några steg in i planen från sin högerkant och lossade skott efter backen bara någon minut senare. Tyvärr satt skottet rakt på målvakten och läget var borta.
Nästa chans tillhörde Inter. Nagatomo kom loss på sin kant och inlägget hittade Icardi. Skottet gick lyckligtvis tätt över ribban, och arenan pustade ut.
I slutet av matchen var det tydligt att ingen ville gå därifrån med en poäng. Båda tryckte på och försökte komma till lägen och snabba omställningar. I matchens absolut sista minut på tilläggstiden fick Poli det gyllene läget att sätta segermålet. Dock var en Interspelares klack i vägen och bollen gick ut till hörna. Närmare än så kom man inte och matchen slutade 0-0.
Spontana tankar efter matchen:
Detta var ett typiskt derby. Fantastisk inramning, både bra och dåliga insatser och perioder från båda lagen då man bjöd upp till dans. Båda lagen åker hem med smak på att man kunde ha fått mer, men samtidigt så ska man vara glad för den poängen man fick. Denna match kunde ha slutat hur som helst. Det fanns chanser åt båda håll för att avgöra, men i slutändan delade man rättvist på poängen. Ingen är nöjd, men ingen kan heller vara besviken.
Milans försvarsspel såg faktiskt bättre ut än tidigare. Visst fanns det individuella misstag (ex Muntari, Zapata), men sett till helheten kan man ha funnit något att bygga vidare på. Att ligga tätt i försvarsspelet och se till att motståndaren får så lite tid som möjligt att söka lägen gjorde det svårt för Inter att komma igenom. Det återstår att se om de kan fortsätta på den inslagna vägen.
Två spelare att lyfta fram är Essien och Diego Lopez. Essien gjorde en bra match som De Jongs vikarie. Han slet, var lugn och ingrep när han skulle. Lopez var Milans osynlige hjälte. Fick mycket att se enkelt ut, men utan hans trygghet och förmåga att minimera riskerna stod han stabilt när andra letade efter balansen. Räddade ett friläge och stod rätt när andra stod fel. Skänker mycket lugn till backlinjen när han härskar över sitt straffområde.
Kommentarer är stängda.