Seedorfs intåg har resulterat i stabilitet på och utanför plan. Bataljerna utspelar sig på plan och det på ett övertygande och attraktivt sätt. Vågar vi hoppas på bättre tider nu?
Vi är inte bortskämda med stabila segrar. Speciellt inte segrar med en reservbetonad startelva. Igår saknades Balotelli, Kaka, De Jong, De Sciglio och vår evige målvakt Abbiati men ändå lyckade vi första gången besegra Sampodria på bortplan första gången sedan år 2007. Seedorf pratade om att Milan hade smittats med ett virus men att antiviruset var på plats. Seedorf pratar självklart om sig själv. Han spelade ett högt spel, hade han misslyckats hade alla kunnat trampa ner på honom och det ganska kvickt. Vem säger så? Bara den som tror på sig själv och sitt material.
Våren börjar träda fram och mörkret tar ett steg tillbaka. Som Borat skulle konstatera: I Laaajk.
Trots att spelet börjar sätta sig och resultaten.. Vi pausar. Låt oss prata resultat och siffror för sånt älskar ju alla. Seedorf har på 6 ligamatcher vunnit 4, kryssat 1 och förlorat 1 match. Allegri fick 19 matcher på sig den här säsongen och det blev: 5 vinster, 7 oavgjorda och 7 förluster. Allegri är ingen dålig tränare, han förlorade omklädningsrummet. När den biten är förlorad är det bara att vinka adjö.
Vi börjar om: trots att spelet börjar sätta sig och resultaten börjar gå vår väg är jag fortfarande lite rädd. Jag är rädd att det här är en effekt som kommer avta och jag är rädd för att våga hoppas igen. Jag ser dock inga tendenser på att det här är engångsföreteelser, tvärtom får jag bara positiva vibbar från vår allenatore.
Rädslan kommer inte försvinna på ett tag. Det tackar vi den här och förra säsongen för. Resultaten har gjort mig och flera av er rädda för att uttrycka oss. Rädda för att äta upp våra ord. Det är normalt. Något som inte är normalt är däremot att vi gjorde två mål tidigt av halvlekarna igår. Hur stor är chansen att de två första marockanerna i klubbens historia gör mål i samma match? Det är värt att fundera över. Nästa helg möter vi Juventus. Det blir en svår sten att slunga, en svår nöt att knäcka, ett högt berg att bestiga. Dra vilka metaforer/liknelser ni vill. En sak är säker: Milan gör inte bort sig, den tiden är över.
Tiden är ett fenomen som vi inte kan påverka. Det är sjukt hur vi räknar timmar, dagar och veckor. Medan vi räknar tiden räknar tiden vår tid. Om en vecka sitter vi samma i båt och svävar ut på livets hav. Vi blir en vecka äldre, förhoppningsvis visare och en vinst rikare. Vågar vi hoppas på en vinst?
Kommentarer är stängda.