För några år sedan satt jag på en kvarterskrog i Göteborg. En lokal bara ett stenkast från Häckens hemmaplan Rambergsvallen. Man kan väl säga att jag var stamgäst eftersom jag under flera år gått ditt för att se på matcher. Ett ställe jag trivdes på där personalen var genuint fotbollsintresserad och detta hade gjort så vi lärde känna varandra och blev vänner. En helt vanlig vardag, när de flesta lunchgästerna lämnat och lokalen i princip var tom gick jag in för att läsa sportbilagan. Av någon anledning hade jag tagit på mig en Milantröja, en rugby variant. Jag vet inte riktigt varför. Det var ingen match den dagen, men vem behöver anledning för att bära Milan? Strax efter mig kom en ung man in i lokalen, en mörk kille som jag aldrig sett på stället förut. Han nickade artigt och satte sig ner i ett av båsen för att beställa mat. När han gjort sin beställning så ville bartendern presentera mig: ”Kom, du måste hälsa på den här killen”, blev jag uppmanad med ett lite lurigt leende. Jag ville ju inte vara oartig så reste mig och gick över. Killen kunde bara engelska och han var på besök för att provspela med just Häcken. Han hette George och var från Liberia. Hjärntvättad som man är, ständigt har Milan i skallen, så pekade jag mot klubbmärket på min tröja och sa: ”Ah, vi hade en otrolig spelare i vårt lag som hette George och var från Liberia”. Killen tittade mot tröjan och svarade lite nonchalant: ”Jag vet, George är min pappa”.
Vi satt och pratade en kort stund, tills han fick in maten och jag inte ville störa längre. George Weah Jr tog aldrig plats i BK Häcken och han var för ung för att minnas pappans klassiska mål mot Verona. En del av er som läser kanske också är såpass unga att ni inte minns den där Septemberdagen 1996 som drog igång säsongen, där vi mötte just Verona i första omgången. Verona hade tagit ledningen genom De Vitis i första halvlek, men via två mål av Simone i andra stod allt åter rätt till på San Siro. Mot matchens slut, med bara fem minuter kvar av ordinarie tid hade Weah jobbat tillbaka till eget straffområde för att hjälpa till i defensiven. Bollen damp ner framför hans fötter, och resten är Milanhistoria.
Gazetta Dello Sport ägnade sidor i flera dagar om prestationen och beskrev målet som det bästa någonsin i Italien. Weah förklarade det själv som ett ögonblick av galenskap: ”Det var som om jag tappade all normal sinnesnärvaro. Jag hörde en röst som ropade Kör! Kör! Kör! Kör! Kör! När jag ser på mina idoler – Pelé, Maradona, Beckenbauer, Cruyff – de gjorde många otroliga saker, och jag fick skriva historia också”
Njut av målet, och låt oss hoppas på många mot Verona när ligan drar igång imorgon.
Kommentarer är stängda.