Faktumet att Pato lämnar Milan är inte ett rykte längre. Det är som sagt ett faktum. Corinthians är destinationen och Brasilien är landet. Ut i öppna vinden har det sagts att det är hemlängtan som är anledningen. Det kan diskuteras…
Ärligt så svider Patos övergång mer än Zlatans… Den är i klass med Thiago Silvas.. Men helt ärligt tycker jag den svider LITE MER än dessa två världsklass-herrar. Nu tänker du säkert; Är han helt ute och cyklar? Thiago Silva – världens bästa back. Zlatan – En av världens bästa anfallare?! Hur tänker han? Jag ska förklara mig..
Att Zlatan anländer och lämnar en klubb är inget nytt. Det är en vana. Rutin. Ironiskt sett är det ”konstigt” om Zlatan stannar i en klubb för en längre tid. Man är helt enkelt van med att Zlatan lämnar.. Milanisti tog det hårt när Ibra lämnade, dock var ju det förväntat. Det kom liksom inte som en chock..
Thiago Silva däremot var en riktig snyting i ansiktet. Den bästa backen i hela världen, Milans bästa spelare, lämnar också klubben. Vips så föll hela Milans försvar. Man visste att det var ett tungt fall men man insåg mycket senare HUR tungt fallet egentligen var.
Så jag ställer mig själv frågan igen – Hur kan Patos flytt svida mer? Jo just såhär:
Pato kom till Milan som en ”nobody”. Han anlände ifrån Internacional för en saftig summa men hans namn var inte känt. Alexandre Pato. Inte många visste vem det var..
På den tiden hade Milan sin egna son Kaká i laget. Kaká som visat sig vara bland de bästa om inte den bästa tog hand om Pato som sin egen son för att få honom att känna sig hemma. Pato svansade runt Kaká hela tiden.. Stackaren var bara 17 år och spelade i Europas toppklubb.
Ancelotti var Milans tränare vid den tiden och hans personliga favorit var Kaká. Pato värvades in och snabbt fick Ancelotti ännu en favorit, Pato förstås. Dom här brassarna var något alldeles extra och Ancelotti kunde inte få nog av dom. Pato kom väldigt snart i jämförelse med Kaká och Ancelotti hyllade honom till skyarna. På sin debut var han hur bra som helst för en 17-åring och det kunde bara gå åt ett håll – Uppåt.
Men tiden gick… Pato drog på sig skada efter skada. Kaká lämnade klubben likaså Ancelotti. Han fick saftiga bud världen över men han var bestämd. Han skulle bli det Kaká var i Milan. Ikon. Legend. Buden nobbades av en bestämd Pato.. Det var ingen mening med att lägga bud på honom.. Han nobbade allt.
Skadorna fortsatte attackera Pato och under tiden värvar Milan tunga anfallsnamn som inte är direkt lätta att peta när man kommit tillbaka från en skada. Zlatan är ett av namnen.
Pato lyckades aldrig peta honom och förblev ”bänkvärmare” när han återvänt från sin skada. Ännu en skada attackerade och såhär fortsatte det hela tiden.. Den lilla ankan var gjord av glas. Kunde gå sönder vilken minut som helst..
Till slut gick den lilla ankan sönder..
Inte av skadorna utan av klubben. Klubben där ankan befann sig visade först hopp i honom, nobbade bud som kom – stora som små – men slutade till sist tro på honom. Han förblir bänkvärmare och är inte nöjd med tiden han får på planen.. Till sist går det så långt att Pato väljer att lämna klubben . Klubben som han bara för ett halvår sen uttryckt sin längtan efter att bli ikon och legend i.
Nu är valet gjort.. Corinthians är nästa klubb för Pato. Och frågan ställs igen.. Varför svider detta mer än Thiago och Ibra?
Jo… För att Pato kom som en ”nobody”. Han blev ”Milans produkt” och skulle verkligen bli ”nya Kaká”. Älskad av alla. Man trodde verkligen på ikonen. På legenden han skulle bli.
Jämt har löften brutits. Men på något sätt lyckas jag bli mer chockad för varje gång löftena bryts..
Pato.. Han som skulle vara Milans framtid, hjälte, ikon, legend och hopp.. Han blev bara ett misslyckat projekt. Ett projekt som gång på gång försöktes fixas men aldrig lyckats.
Addio Pato Il Papero Patinho!
För mig kommer du alltid att vara den mindre sonen av Milano!
Kommentarer är stängda.