Han kallas för galne Mahmod i Kurdistan eftersom han inte är fullt utvecklad. Han lever på att sälja tuggummin. Han blir dagligen utsatt för jobbiga ungdomar som driver med honom och vill spela in videoklipps för Youtube. Han är inte ensam, det finns många såna. Tyvärr får de inte lika mycket hjälp av makten som här i Sverige. Men Mahmud är speciell, i alla fall för mig.
I Kurdistan är det väldigt få som hejar på andra lag än Barcelona och Real Madrid. Fansen där fungerar inte som här. Jag ska inte döma alla människor men dem flesta i alla fall. De har inte lika lätt att komma nära deras favorit klubbar. De har inte chansen och se matcher live, få detaljerade nyheter och infon. De blir aldrig lika förälskade i en klubb som vi. Vi vet ju allt om vår favorit klubb, vi kommer djupt in, vi blir som en familj.
NRT, en välkänd Tv-kanal i Kurdistan är ute på stan och intervjuar folk när de får syn på Mahmud. Som jag sa tidigare så är det bara Barca och Real som gäller så repportern frågar: “Vilka vill du ska vinna, Real eller Barca?” och Mahmud svarar stolt, “Italien, Milano“.
Intervjun fortsätter:
Vill du inte att Barca ska vinna? “Nej.”
Vill du inte att Real Madrid ska vinna? “MESSI? den där korta dvärgen? Det enda han kan är att hänga på folk som gör mål. Själv kan han ingenting! Eller hur hjärtat?”
Mahmoud fortsätter: “Messi Messi, aa de långa gör mål och han får dem tilldömda. Varje dag mutar han motståndarna. Eller hur hjärtat?“
Jag såg denna video bara någon vecka innan jag skulle resa ner dit. Det här hade fastnat i min hjärna. “Galne Mahmud” var smartare än många “normala” människor tänkte jag, han hejar ju på Milan! Så jag sökte upp honom. Efter någon månad så hittade jag honom i staden Halabja. Han stod utanför en restaurang med sina tuggummin i handen. Så jag gick fram och frågade honom.
Hej är det du som är Mahmud. Ja svarade han och frågade om jag ville köpa tuggummin. Nej men jag har några frågor till dig svarade jag. Jag undrar om du verkligen hejar på Milan? Ja det gör jag, jag fick stryk pga Milan när jag var yngre, vi hade inte tv det enda jag kunde göra var att köpa tuggummin för att få Milanspelarnas klistermärken. Jag vart otrolig rörd när han berättade det här och frågade honom varför han inte gör något annat. Det finns inget annat att göra för såna som mig, tuggummin är allt för mig. Jag förklarade för honom att han är mycket mer speciell än han trodde och frågade honom om jag fick ta en bild med honom. Ja visst svarade han. Sedan frågade jag honom hur mycket han tjänar på en månad, svaret var små pengar för mig så efter att jag bjöd han på mat och te så gav jag honom en månadslön :) han var glad som aldrig förr och lovade mig att alltid försvara Milan hur det än gick.
FORZA Mahmud en riktig Milanisti!!
Bilden med Mahmud: Ursäkta, jag var nyvaken och hade en riktig “bad hair day”.
Kommentarer är stängda.