Wilgot Marshage värvades till Milan hösten 2020 redan som 16-åring. I huvudsak tränar den nu 17-årige svensken med Milans U18-lag, men han har även fått chansen att träna med både A-laget och primaveran. Vi ringde upp Wilgot för ett snack om livet i Milano, övergången från Lidingö till Milan, råden från Zlatan och mycket mer. Följande citat är selektiva utdrag från intervjun. Hela intervjun hittar ni på Youtube (klicka på länken nedan).
När jag ringer upp Wilgot har han precis återvänt till Milano efter att ha spenderat den senaste veckan på landslagsläger i Marbella tillsammans med Lukas Björklund (lagkamrat i Milan).
– Jag och Lukas har känt varandra länge och spelat med varandra i landslaget redan ett år innan vi kom till Milan. Det betyder mycket att man har bra kemi ihop och känner varandra på planen. Man vet hur den andre funkar och jag skulle säga att vi går väldigt bra ihop på planen.
Både Marshage och Björklund värvades till Milan ungefär samtidigt hösten 2020 och det var inte bara dem två, utan även svensken Emil Roback. I klubben fanns då även fler skandinaver som Jungdal, Hauge, Kjaer och Ibrahimovic.
– Det blir en oerhörd trygghet att ha några man vända sig till och några man kan prata sitt egna språk med. Det betyder så klart lite extra också att jag och Lukas kände varandra sen innan och är trygga med varandra. Att komma hit och vara ny och kunna gå igenom den fasen tillsammans betyder oerhört mycket.
Varför tror du Milan riktar blickarna mot nordiska spelare?
Jag tror att nordisk fotboll överlag och framförallt svensk fotboll i mina ögon går väldigt starkt och är på väg framåt. Det går bra för landslaget, ungdomslandslagen presterar och jag tror att dem har snappat upp det på något sätt och riktat blickarna hit och insett att det finns kvalité att hämta här. Det är nog därför dem har värvat som de har gjort och tagit in många från Skandinavien, inte bara till Milan, utan till hela Italien.
Det pågår en ständig debatt om när det är lämpligt för en ung spelare att flytta utomlands. Hur skulle du motivera beslutet att flytta utomlands i så pass tidig ålder som du gjorde?
– Jag skulle motivera det som att det är en chans som man inte kan tacka nej till när den väl kommer. För mig handlar det nog inte om att jag var 15-16 år utan mer att det kändes som en chans som aldrig kommer två gånger. För mig gällde det då att bara ta den. Men just den debatten kring ålder och vad som är rätt och fel, så tror jag inte att det finns något rätt eller fel. Jag tror mer på att alla har sin egen väg att gå och då har nog åldern inte så stor inverkan på det. Känner man att man är redo vid 15-16 års ålder så tycker jag att man ska köra. Jag förstår varför frågan tas upp och det är klart man mognar med åren, men jag tror och vet utifrån mina erfarenheter att det här ger väldigt väldigt mycket till en som både fotbollspelare och på ett personligt plan. Här har man mognat lite snabbare än alla andra och man har fått stå på sina egna ben i ett främmande land där man inte vet hur allting funkar. Man vet inte språket och har fått lära sig den biten själv och bli självständig tidigt. Man växer upp lite snabbare.
Tycker du nu ett år i efterhand att du tog rätt beslut att flytta till Milan?
– Jag trivs absolut, men rätt och fel är nog lite tidigt att säga. Jag tror man får låta tiden tala på den frågan.
Det var inte bara Milan som var ute efter Marshages signatur.
– Jag har varit och provspelat hos både Hammarby och BP. Jag vet också att det fanns andra klubbar med i bilden, men när Milan ringer så tror jag inte det är många som säger nej till det. I alla fall inte jag som har en pappa som också är milanista sen början och vet vilken anrik och historisk klubb Milan är. Det var väl det som vägde tyngst, men sen är det också en sjukt bra och lärorik chans. Om det inte funkar så funkar det inte, men jag ville hit och ge allt. Det var det som fick mig att gå hit.
Hur upplever du att Milan tar hand om spelare som kommer utomlands ifrån och hur bor ni?
– Min familj är hemma i Sverige och jag bor på ett boende som liknar ett hotell. Alla har en rumskamrat och jag delar rum med Lukas. Vi har allt vi kan tänka oss. Tvätt, mat och tv på rummet – sådana saker som är ganska viktiga. Sen har vi folk som jobbar för Milan och med oss. Det är ett hotell, men ändå inte ett hotell, för alla som jobbar här är anställda av Milan. Jag personligen tycker att det är en väldigt rå kultur i Italien och det är något vi inte är vana med i Sverige. I början var det lite jobbigare, men nu när man har varit här i ett år och sett hur allting funkar så tycker jag det är jättebra.
Under hösten har tidigare fotbollspelaren Martin Bengtsons bok ”I skuggan av San Siro” visats på bio under namnet ”Tigrar”. I boken och filmen skildras många av de mörka sidorna av att vara ungdomsspelare i en storklubb utomlands, vilket i det här fallet är Milans ärkerival Inter. Hur skulle du beskriva livet som ungdomsspelare i Milano?
– Jag tycker själv att vi har det fantastisk bra här i Milan. Jag har hört lite om storyn, men har inte läst boken eller sett filmen. För mig är det inte så i alla fall – vi lever ett ganska bra liv och för mig är det så att jag gör något jag älskar varje dag. Att få göra det fullt ut med spelare som har samma dröm som jag och som besitter väldigt mycket kvalitéer, då kan jag inte klaga så mycket. Jag har det här som jobb och för mig är det här en dröm. Jag älskar det jag gör och skulle inte byta det med något i världen.
Hur ser en typisk träningsvecka ut? (Hur ofta tränar ni och vad tränar ni på?
– Det är olika upplägg beroende på vad vi har för match och om vi spelar match på onsdag-söndag eller söndag-söndag. En typisk träningsvecka innebär att vi har ledigt på måndag, då kanske man går till gymmet och gör det man känner för att göra. Tisdag, onsdag, torsdag, fredag och i vissa fall lördag morgon har vi träning. På tisdagar har vi först gym innan vi går ut på planen. På både tisdagar och onsdagar har vi analys av matchen vi spelat under den gångna helgen. Vi går igenom den till minsta detalj, sen stänger vi matchen på onsdag och riktar fokus mot nästa match. Träningen är väldigt anpassad mot hur matcherna har sett ut. Vi har tre rena fotbollsträningar från onsdagen och framåt. Ibland tränar vi på lördagar och då är det lugna träningar för att få igång kroppen inför match på söndagen.
Är det fokus på individuella prestationer eller gruppen som helhet under matchanalyserna?
– Det skiljer sig åt. Vi har en tränare som är väldigt petig och noggrann. Fokus är på laget i första hand, sen är det klart att om man gör upprepade misstag eller något som man pratat om länge och tränaren vill få bort så kan det vara mer individuellt. Främst handlar det om vad vi kan göra bättre som lag, sen kan tränaren skicka information individuellt om man har något att förbättra.
Många beskriver italiensk fotboll som taktisk. Håller du med om den beskrivningen?
– Ja absolut. Jag skulle säga att det är oerhört taktisk och det skiljer sig väldigt mycket mellan svensk och italiensk fotboll. När jag kom så var det första jag tänkte på att vi spelade väldigt mycket försvarsspel och det var mest fokus på försvarsspelet under träningarna. Det är väldigt taktisk med små petiga detaljer som man kan tycka är löjliga, men som gör väldigt mycket i längden och kan vara skillnaden mellan vinst och förlust i en fotbollsmatch. När det specifikt gäller skillnaden i övningarna så är det inte någon större skillnad mellan svensk och italiensk fotboll, utan det är i grund och botten samma sport vi spelar. Jag kan uppleva att det är lite mer avancerat här och att en enkel övning här kan utvecklas i olika steg. Man trappar upp övningen i olika svårighetsgrader i Italien.
Stämmer det att du just nu tränar med U18?
– Ja det stämmer. Vissa gånger får man spela med andra lag, men permanent tillhör jag U18-laget. Ibland får man ett samtal eller sms om att man ska spela med ett annat lag dagen efter.
Förutom dig själv, finns det någon lagkamrat du skulle vilja lyfta fram som en mycket lovande talang?
– Först och främst tror jag mycket på svenskarna som är här; Lukas och Emil. Jag vet vilka kvalitéer dem har och att de har huvudet för att klara allting. Om jag ska nämna en italienare så skulle jag säga Jordan Amore från Primaveran. Han är lovande i mina ögon.
Är det någon eller några spelare som sticker ut på A-lagets träningar?
– Först och främst Zlatan. Det kanske inte undgår någon, men jag vill ändå lyfta att han är ett fenomen. Jag har aldrig sett en så bra fotbollsspelare som honom. Sen har A-laget otroligt många bra spelare, men tre som sticker ut är Theo Hernandez, Rafael Leao och Brahim Diaz.
Vad har du fått för råd av lagkamraten Zlatan Ibrahimovic?
– Jag har gjort några träningar med Milans A-lag och då har Zlatan varit med varenda gång. Vi har hängt på fotbollsplanen och sen har man väl snackat med honom utanför. Han sa att det var viktigt att man lär sig språket, gnuggar på och inte förlorar huvudet. Man ska bara köra oavsett motgång eller medgång och alltid ge 110 procent. Han tyckte att det såg bra ut i alla fall, så det var kul.
Hur blir du som ungdomsspelare behandlad av de äldre spelarna i A-laget?
– När man är med A-laget så är det väldigt bra. Det är som en familj och på Milanello så tränar vi samtidigt. Alla har koll på alla, oavsett om det är Zlatan som har koll på tredjemålvakten i U19 eller vice versa. Vi är som en familj och jag tycker att Milan har gjort det väldigt bra. Ska man upp och träna med A-laget oavsett om det är permanent eller inte så ska det inte kännas som att man är ny i gruppen. Man ska känna sig som att man redan är en del av laget. Det betyder väldigt mycket för en spelare oavsett om man kommer från U18 till U19 eller U19 till A-laget. Det är något Milan gör väldigt bra.
Marshage debuterade redan som 14-åring i Lidingös A-lag. Hur upplevde du Lidingös fotbollsutbildning och vad är din syn på tidig selektering och slopad resultaträkning i tidig ålder?
– För mig var Lidingö en fantastisk miljö och klubb att vara i. Det är jag som har dem att tacka för den spelare jag är idag och jag skulle säga att den miljön är perfekt för en ungdomsspelare att vara i. Det här med selektering tycker jag är positivt i att man får spela med spelare som är på ens egen nivå. I en klubb som Lidingö så kan det göra att man inte tycker att det är tråkigt för att man är bäst och inte kommer till en högre nivå. Man har alltid en utmaning och spelar med spelare som är lika bra för ens ålder. Det negativa är väl att det kan leda till att de som inte väljs ut faller bort för att de tycker det är orättvist eller att dem tycker det är tråkigt att de inte får spela vart dem vill. Jag såg det som något positivt då och ser det fortfarande som något positivt idag. Slopad resultaträkning är inte bra. Just för att de som spelar i den åldern inte är dumma. De har koll på resultaten oavsett om resultaten räknas eller inte. Man tar bort känslan för sporten när man tar bort slutspel och utdelning av pokaler och medaljer när man har vunnit. Även fast spelarna är unga så tror jag att man lär sig mycket i ung ålder. Man bör ta tillbaka tillbaks det som det var när jag var i den åldern och inte slopa resultat och slutspel. Jag förstår argumenten för det, men i mina ögon tycker jag inte om det.
Hur går det med studierna? och hur är förutsättningarna för att kombinera skolan och fotbollen?
– Jag själv pluggar inte idag då jag hoppade av gymnasiet direkt när jag flyttade hit. Jag vet att möjligheterna för att kombinera plugg och fotbollen här är väldigt bra. Det finns många olika upplägg som de andra italienska killarna kör. Vad jag hör så tycker dem att det funkar. Jag är här för fotbollen och fotbollskarriären kan jag inte ta igen. Det kan jag göra med plugget och just därför har jag valt att inte plugga. Jag vill lägga 300 procent på fotbollen och inte behöva tänka på någonting annat.
Hur mycket fokus är det på kosten och styr klubben på något sätt vad ni äter?
– Just för att vi bor som vi gör och jag inte bor själv så har vi en matsal där Milan styr exakt vad vi äter. Frukost, lunch och middag är det klubben som bestämmer, men sen får man också äta ute om man vill. Vi har folk som sköter kosten i de olika lagen och vi har utvärderingar där man får tycka till. Allting styrs väldigt bra.
Vad har du för kortsiktiga och långsiktiga mål med fotbollen?
– Mina kortsiktiga mål är att slå mig in i Primaveran och ta en tröja där och träna lite mer med A-laget. På lång sikt så är det att bli en så bra fotbollspelare som möjligt. Det är lätt och säga, men jag är här för att bli bäst i världen. Det är mitt mål och det har alltid varit mitt mål sen jag var väldigt liten. Det är lång väg dit och det vet jag, men mitt långsiktiga mål är att bli bäst i världen.
Hur upplever du konkurrensen och hur ser du på dina chanser att slå dig in i Primaveran eller A-laget framöver?
– Konkurrensen är så klart väldigt hög. Det skulle vara konstigt annars i en klubb som Milan. Jag vet samtidigt också var jag går för och vad jag har för styrkor. Det är absolut inte omöjligt och jag ser mig där om väldigt kort tid i Primaveran. Man måste vara på tårna hela tiden för att få en chans.
Både Milans herrlag och damlag har öppnat säsongen starkt och ligger tvåa respektive trea i ligan. Hur går tankarna kring dagens Milan på både dam- och herrsidan?
– Det är otroligt kul att det går bra för klubben man är i. Man blir ju supporter till laget. Sen har jag ju varit Milan-supporter sen så länge jag kan minnas eftersom min pappa hejar på Milan och är milanista. Det är alltid bra och roligt när det går bra för klubben både på dam- och herrsidan. Jag kan inte säga att det gynnar oss, men det blir en bättre stämning i klubben generellt.
Vilket är ditt bästa ögonblick hittills i din fotbollskarriär?
– Jag måste säga att min landslagsdebut betydde oerhört mycket för mig, det var bland de största dagarna i mitt liv. Sen självklart dagen jag skrev på för Milan. Det är också en väldigt stor händelse som betyder mycket för mig och som står mig varmt om hjärtat.
Läs vår tidigare intervju med tränare och spelare från Milans ungdomsakademi i Nynäshamn: