Gästkrönika: Är “Superligan” bara början?

Det är med skräckblandad fascination som jag läser om den nya ”Superligan” och börjar reflektera vad detta skulle vara första steget emot. ”Superligan” som vi alla hört talas om nu skulle vara en ”elitturnering” där 15 utvalda klubbar skulle spela varje år och 5st klubbar skulle på nåder kunna få lov att kvalificera sig årligen. Denna turnering skulle ligga parallellt med vanliga ligan och ta bort de 20 lagen från övrigt Europaspel. Men den turneringen signalerar något större som jag tror att många missar. Detta är bara första steget. Och det är egentligen så enkelt som att titta över Atlanten för att se vart dessa klubbägare suktar.

Jag kommer börja med att beskriva hur den amerikanska proffsidrotten går till för att vi skall kunna få ett djup i diskussionen. I USA är det stängda proffsligor med ca 30 lag utspridda över kontinenten, dessa klubbar kan aldrig åka ur och risken för ägarna är därmed minimal. Klubbägarna äger ligan och har därmed absolut kontroll över regler, löner, landslagsspel osv osv. (deras enda motpart är spelarfacket men de gör inte mycket väsen egentligen) De kontrollerar även vilka spelare som får komma till ligan och i vilken form man får göra det. Spelare som skriver på för olika klubbar skriver även avtal med ligan vilket innebär att klubbarna utan spelarens medgivande (om spelaren inte skrivit en no-trade klausul vilket få spelare får) kan byta bort honom till andra klubbar. Unga spelare ”draftas” in i ligan för att på så sätt utjämna mellan lagen då de sämst placerade får välja spelare först. Lönetaket som infördes 2005 har också inneburit att ingen klubb kan dominera någon längre tid då allt jämnas ut i en stor ljummenhet

Att vinna var tionde år är inget konstigt och inget någon reagerar över och något som fansen ser som normalt då de vet att det kan vara deras tur nästa gång i lotteriet. Att placera sig dåligt en säsong är något bra då färre bonusar behöver betalas ut och man får välja bättre spelare inför framtiden. Lag som ger upp när de inser att de inte kan gå till slutspel och byter bort bra spelare är mer regel än undantag. Att detta accepteras i USA är att det är vad de känner till, de har alltid haft det såhär. Och ja, jag kan titta på det för att tex. få se bra hockey och ja jag har favoritlag men det är aldrig samma känslor som när det faktiskt finns en risk i att förlora.
Ett tydligt exempel här är Liverpools ägare FSG som uttalat sig att ”nu har vi vunnit” och att de inte har planer på att investera vidare i spelartruppen utan köp skall finansieras genom spelarförsäljning (Detta är världens femte rikaste klubb!). I deras ögon är det normalt att vinna då och då. Dynastier och att vinna mycket över tid är inget de har förståelse för. I dessa ligor möter man andra toppklubbar hela tiden som är i olika stadier av sin rebuild eller storhetstid, allt går i cykler och att misslyckas får inga konsekvenser.

Tittar vi nu på vad denna ”Superligan” är för något så pratar vi om en stängd liga med stora sponsoravtal, där stormatcher inte blir något speciellt utan mer vardag. Vem fascineras inte över när Benevento slår Juventus eller när Burnley krigar till sig en seger borta mot Manchester United, det är detta som är fotbollens själ. Att man kan gå från division 8 södra Stockholm hela vägen till Allsvenskan, vinna den och sedan stå där i en Champions Leaguefinal. Det kanske inte är troligt, MEN MÖJLIGHETEN FINNS!

Att stänga en turnering, där de som är med i den är det för att de har gott om pengar/har många fans som genererar många TV-tittare är som Erik Niva var inne på ett sätt att döda den fotbollen där resultat och prestation faktiskt får konsekvens. Både positivt och negativt. Även Jamie Carragher lyfte fram det föraktfulla i att inte behöva förtjäna sin framgång…
”UEFA och FIFA är minsann också korrupta!” Ja att det förekommer korruption där vet vi alla om men hur vi än vrider och vänder på det så blir inte två fel ett rätt. Att Qatar har fått VM och fått flytta det till November/December är en skymf mot allt vi står för men den som var korruptionen personifierad och såg till att det skedde, Sepp Blatter är borta nu och jag tror inte FIFA har råd att flytta VM. Fast vi kan alltid hoppas. Men återigen, blanda inte ihop Äpplen och Päron, Att FIFA/UEFA är korrupta gör inte att vi skall jobba mot att förstöra den europeiska fotbollen som vi alla älskar.

”CITY OCH PSG blir aldrig straffade” Nej men det handlar inte om korruption inom FIFA/UEFA utan snarare om hur reglerna varit utformade. CAS (som är en oberoende idrottsdomstol och inte har någonting med varken FIFA eller UEFA att göra) har i sina domar flera gånger påtalat hur dåligt skrivna FPP-reglerna är och hur många kryphål det faktiskt finns”Jo men det är bara en isolerad turnering” Njaa… detta är ett första steg, skulle detta bli av står vi där snart med fler och fler storklubbar som bedöms ”värdiga” att få ingå i gräddfilen. Lagen där får mer och mer pengar. Sedan så blir det fler och fler matcher per säsong, lag kommer hoppa av ligaspelet då de inte har möjlighet/får vara med i bägge och sedan har vi snart en Europeisk fotbollsliga som är modellerad efter de Amerikanska proffsligorna.

Jag tycker snarare att vi skall ge både UEFA och FIFA cred här då de försöker stoppa vansinnet oavsett vad deras motivering för det är.
Klart att pengarna lockar det inser vem som helst men någonstans måste man stanna upp och fundera på hur fattiga dessa stackars klubbägare är…eller inte! Lönerna som ges är på grund att någon har råd eller vilja att betala dem, transfersummorna som skjuter i höjden är om man räknar på det faktiskt rena guldgruvan för småklubbarna som får pengar neråt i systemet via utbildningsbidrag. 2 miljarder från Qatar som ges till Milan för att PSG vill köpa Kessie kommer generera pengar till Milan, Atalanta och hans moderklubb i Elfenbenskusten. Milan kommer investera de pengarna i staden eller för att köpa andra spelare. Bara varje gång som Zlatan har köpts har det genererat pengar till såväl Malmö FF som FBK Balkan och Malmö BI.

De här klubbarna är inte fattiga, de har snarare ägare som skiter i det sportsliga och bara vill offra idrotten för att eliminera sin risk och i princip slippa investera i de klubbar de äger. Om de inte når sportsliga framgångar är det ingen katastrof de får pengar ändå…Min ”skräckblandade fascination” jag nämnde ovan är hur de vågade spela detta kortet, de visste att fansen skulle vända sig emot det, är de verkligen så likgiltiga att de inte bryr sig? Är sporten inte värt något? Svaren på de frågorna är tyvärr nog inte vad de borde vara.

Jag är rädd för att detta är första steget mot ett Europeiskt MSL (Amerikanska proffsligan) ingen åker ur, ingen risk, ingen spänning, ingen själ…

Gästkrönika skriven av Gustaf Jönsson Tonnvik.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.  Lär dig mer