David Han Li var Yonghong Li:s högra hand och länken mellan Fassone och Li. I en intervju med Forbes berättar han nu om hur kineserna tog över Milan och hur de sen helt plötsligt blev av med klubben.
– Vi är alla människor. Det finns flera anledningar till att vi har hållit tyst fram till nu. Till att börja med är det svårt att lita på någon överhuvudtaget och särskilt ner det gäller media. Endast några minuter efter att vi hade signerat kontraktet så läckte information ut vilka namn som stod på pappret. Vi hade till och med läckor från våra ledningsmöten och vi vet fortfarande inte vem som var läckan.
– Media var hela tiden på oss och redan i förstadiet av förhandlingar publicerades en artikel i New York Times som skadade vårt rykte. Varje gång vi gjorde något så dök attackerades vi från alla möjliga håll och kanter inom media. Vem läckte all information?
– Vi har inget förtroende för media längre. Jag har inte uttalat mig eftersom jag inte ville att media skulle misstolka mig. Rykten kan uppfattas som verkliga. Folk tror helt enkelt allt de läser.
– Yonghong Li:s twitter-konto? Ja, det stämmer det är hans riktiga konto (@YonghongLi69). Han får lite hjälp med att översätta eftersom hans engelska och italienska inte är så bra. Men det är verkligen han och han talar direkt från sitt hjärta. Han känner precis som jag att hans röst inte har hörts. Hans rykte blev väldigt skadat av alla falska rykten. Det han känner nu med twitter är att han kan tala direkt till fansen, utan att någon kommer emellan.
– Serie A sändes redan på 1980- 90-talen och jag och Yonghong Li har sedan dess varit milanisti. Det är många människor i Kina som har fina minnen och stor respekt för Milan i Kina. För oss var Milans historia väldigt viktig och Milan har förmodligen fler legender än både Real Madrid och Barcelona. De mest kända i Kina var Sheva, Kaká, Maldini, Gattuso, Pirlo och även Ronaldo och Zlatan. Självklart även Van Basten, Rijkaard och Baresi. När jag var liten så lärde jag mig flera italienska läktarsånger utantill tillsammans med mina vänner. Italien har alltid varit mitt favoritland.
Jag såg min första Milan-match för 17 år sedan. Det har alltid funnit ett band mellan mig och klubben. Det var en overklig känsla när vi köpte klubben, men redan dagen efter så insåg vi hur stor bördan var. Jag förstod direkt som ett fan av klubben vad vi lyckats med. Vi hade nu ansvar för hela klubben, för fansen och det är inte enkelt. Vi ville bli älskade och respekterade och det vill väl alla? Jag fick direkt ändra min roll från fan till att bli en del av klubben.
– Vi, som ägare, var inte delaktiga i den dagliga verksamheten utan följde den sportsliga ledningens råd och diskuterade större saker kring klubben. Vi måste alla ta ansvar för våra beslut, men våra händer blev fasthållna och då blev det svårt att åstadkomma saker.
– Fansen är de mest underbara du kan tänka dig. De hade stor respekt för oss. Problemen hade inget att göra med fansen utan personer utanför klubben. Det fanns personer som endast vill skydda sig själva och sin sak. De gjorde allt för att ta Milan ifrån oss. Det är nog bäst för oss att inte kommentera Kinas inblandning i affären (den kinesiska regeringen som bland annat stoppade möjligheten för inhemska företag att köpa företag utomlands i samband med Milan-affären, något som komplicerade affären rejält). Kinas regering tog ett beslut och vi kunde inte göra annat än att acceptera och respektera det.
– Vi erbjud Mr. Berlusconi rollen som hederspresident, men dagarna innan affären gick i hamn så tackade han nej. Vi fick aldrig veta varför? Det fanns många anledningar varför vi ville att han skulle tacka ja till rollen. Hans inflytande i klubben var stort och hans kontakter var ovärdeliga. Vi hade stor respekt för honom.
– En fotbollsklubb sköter du inte som en maskin, utan det är tusentals människor du har hand om. Visionen är att alla ska följa ens plan. Vi förstod att vår kultur inte var samma som den i Italien, men tyvärr hade vi inte tillräckligt med tid för att hinna förstå varandra.
Till en början kunde vi möta Elliots krav, men till slut blev summan större än vad vi trodde. Vi hade en budget, men en del problem uppstod och budgeten kunde tillslut inte balanseras.
– På tal om medierna: i slutet så var de väldigt negativa och vi frågade en av killarna från Elliot om saken. Han förnekade deras inblandning, så klart…Vi hade koll på Elliots rykte, men man vet aldrig vad som är sant och inte sant.
– Vårt mål var att återföra Milan till dess forna glans för Milan hade varit tysta alldeles för länge. Vi blev förvånade när vi såg klubbens ekonomi och såg att inga inkomster kom från Kina. Det ville vi ändra på. Det hade blivit en bra start på vår tid i klubben. Vi hade en tydlig plan och idéer som var lite annorlunda mot vad fotbollsvärden är vana vid.
– Jag vaknade en dag upp med en mardröm om att vi saknade kapitalet som krävdes för att få behålla Milan, men tyvärr så var den dagen ingen mardröm utan det var en verklig mardröm.
– Vi förtjänade mer respekt från alla inblandade precis som vi gav respekt till er. Exempelvis kunde vi ha haft en ledning med endast kineser, men istället tog vi in italienare som kunde den italienska kulturen och marknaden. Vi ville inte att fansen skulle känna att vi stal från dem. Vi ville inte att de skulle hata oss. Vårt val av ledning blev dock ett bakslag för oss då några personer utnyttjade detta för sin egen vinning. Jag var under enorm stress och jag har idag ärr på mina händer från mina fingernaglar som grävde sig in i skinnet.
Montolivo uttalade sig i veckan om hur han blev av med kaptensbindeln i samband med kinesernas intåg i klubben och sa då att det var Yonghong Li:s fel. På twitter gav Milans förre president svar på tal och sa att varken han eller David Han Li var inblandade i det beslutet.