Krönika: It’s not personal, it’s only business.

Nyheten slog ned lite som en bomb i veckan när det rapporterades att Milans investerare är missnöjda med Mirabelli och hans arbete. It’s not personal, it’s only business. Ni känner säkert till frasen från många filmer, kanske främst från Gudfadern. Tyvärr är det så i dagens värld, allt ska gå snabbt och man vill se resultat omgående. Långsiktigt arbete är ett minne blott. Det är inte klart att Mirabelli lämnar sitt uppdrag i Milan, men det finns en stor risk för det enligt rapporterna. Vad har han gjort bra respektive mindre bra?

Mirabelli scoutar väldigt mycket, karln är i ständig rörelse och letar efter nya talanger. Jag har saknat ett sådant arbete i Milan ända sedan Braida lämnade sitt uppdrag för klubben. Värvningen av Bonucci måste ses som en stor framgång. Kessie, Biglia och Calhanglou får också ses som lyckade värvningar från vår sportchef. Donnarumma-såpan var inte bra för någon inblandad, men man måste se det som en framgång att Mirabelli vann över Raiola efter mycket pajkastning och falska dollarsedlar kastade. Sammanfattningvis kan man säga att Mirabelli gjort ett par bra saker för vår klubb och hämtat in några kvalitéspelare.

På minusfronten har Mirabelli en hel del när vi summerar säsongen. Man borde ha investerat i en vänsterytter, åtminstone i januari (under sommaren satsade man allt på att ge Montella rätt resurser för 3-5-2). Man borde inte ha avfärdat Kucka som älskar klubben och vore perfekt som rotationsspelare till Kessie. Den absolut största missen måste vara de cirka 600-700 miljonerna man spenderade på André Silva och kanske främst Kalinic. Varför köpte man två anfallare? Varför spenderade man så mycket pengar på Kalinic? Var det inte naivt att tro att Silva ska komma på sin första säsong och ösa in mål i Serie A? Utöver dessa misslyckande har vi Conti. Absolut, det är inte Mirabellis fel att han skada knät, men ren fakta är att det var ytterligare bortkastade pengar. Omkring en miljard på dem tre spelarna alltså. Man behöver också ifrågesätta kontrakt-förnyelse av Gattuso. Kunde man inte ha väntat tills säsongen tog slut? I sommar finns många bra tränare tillgängliga, man kanske kunde ha haft lite is i magen. Enligt mig revolutionerade Mirabelli lite för mycket i sommar. Att ta in elva nya spelare är för mycket, alla dem värvningarna behövdes inte. Man behövde exempelvis inte köpa in Borini (helt onödigt köp) och skeppa iväg Niang. Rapporter säger att vi har värvat bland annat Strinic på free transfer, varför? Det känns inte som kvalité precis och det är en äldre spelare. Jag skulle hellre se att man värvar i så fall en spelare som Asamoah, även han blir free agent i sommar.

Förändring innebär inte alltid förbättring, men säsongen närmar sig sitt slut och man måste analysera och kritisera. Milan är idag en klubb som inte har tid för långsiktigt planerande – tyvärr. Det är inte schysst mot dem nya ägarna och ledarna, men det är så verkligheten ser ut. Klubben har stått still för länge och fansen har lidit för länge. Resultaten behöver börja komma. I dagens fotbollsvärld är värvningarna en klubb gör under sommaren ytterst avgörande. Om man tänker efter så är det så att dem klubbarna som lyckas bäst med sin värvningar som oftast får en framgångsrik säsong. Det gäller att investera och hushålla sina pengar på rätt sätt, precis som oss vanliga människor. När man värvar en spelare är det en typ av justering man gör i truppen. Man saknar en eller flera pusselbitar och man vill lägga till/ta bort för att få den perfekt. Milan hade mycket att justera förra sommaren och tyvärr så misslyckades vi med flera av dessa justeringar. Våra klart lysande stjärnor sett över hela säsongen är fortfarande Suso, Donnarumma och Romagnoli (även om jag tycker att Bonucci, Biglia och Calhanglou spelat upp sig rejält efter nyår).

Personligen är jag kluven gällande Mirabellis arbete, han har både gjort bra och mindre bra saker. Att sparka någon efter ett år, om inte det är ett jätte stort fiasko, är lite väl hårt kanske. Man behöver också ta hänsyn till den humana delen med alla samarbeten och relationer som byggts upp under året. Det blir i alla fall en tuff fråga för ägarna att diskutera, men av erfarenhet så vet jag att business brukar komma före personal.

Skrivet av: Ninjas-Gabriel Shemoun

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.  Lär dig mer

Rulla till toppen